Som gjord för Kynningsrud. Sex år gammal satt Bengan Skoglund stolt i en kran medan hans morfar fotograferade. Tror du på ödet bör du läsa vidare..!
Kynningsrud hade nöjet att anställa denna flitiga kranförare i mars 2008, via dotterbolaget Nordic Crane. Det var inte givet att det var den här branschen han skulle satsa på. Han är utbildad kock och jobbade som det i sex år innan han tröttnade på att jobba natt. Men främst var det nog en alldeles speciell upplevelse som gav en fingervisning om vad som komma skulle.
Ödet?
Bengan, eller Bengt-Eric, växte upp i Karlstad med sin mamma. Han hade inga syskon, men en nära och bra relation till sin mamma. Hans far bodde inte med dem och arbetade dessutom så mycket att Bengan bara träffade honom då och då på helgerna.
Bengans morfar arbetade på ett reningsverk, och en dag 1985 följde sexårige Bengan med honom till jobbet. En gasklocka skulle lyftas och det var en stor kran från Spesialtransport, som senare förvärvades av Kynningsrud, som skulle utföra arbetet.
– Jag tyckte att det var så spännande och morfar tog en bild på mig i kranen, berättar han.
Det är inte det enda sammanträffandet.
– För några år sedan fick jag en beställning på ett lyftjobb. Det visade sig att det var exakt samma gasklocka som skulle lyftas.
Den hade inte lyfts sedan 1985, och den här gången var det jag som gjorde jobbet. Det var en känsloladdad upplevelse. Morfar finns inte längre med oss, men när klockan lyftes var han med mig i tankarna.
Folk forstår inte hur bra vi har det
Bengan brinner verkligen för sitt jobb.
– Alla jobbade hårt – mamma, pappa, mormor och morfar. Jag är nog arbetsnarkoman. Jag kan slappna av, men jobbet är viktigast. Jag har jobbat sedan jag var 17 år, men jag har aldrig haft ett bättre jobb än det här på Kynningsrud. Det är så jävla bra! Jag tror inte att folk förstår hur bra vi har det. Mitt mål är att jobba här tills jag går i pension. Tills jobbet skickar hem mig, säger han.
– Vad är det som är så bra med Nordic Crane?
– Att man lär sig något nytt varje dag. Jag blir glad när kunderna ringer och ber mig att komma och utföra uppdrag åt dem. Och så har jag fantastiska kollegor med bred erfarenhet. Det sämsta är när arbetsdagen är över.
– Tycker inte din sambon att det kan bli lite väl mycket då?
– Jo, det händer, men hon visste om det från början.
Att jobbet var viktigt framgick nämligen från första stund. De träffades på ett kafé vid Klarälven. Det var en solig eftermiddag i maj, men efter ett kort och trevligt samtal ringde jobbet och Bengan fick skynda i väg till ett brådskande uppdrag.
Det har varit tufft
Men det slutade ändå bra. De har varit tillsammans sedan 2018, ett år som bar på både glädje och sorg. Bengans älskade mamma dog i cancer samma år. Hon var hans stora förebild.
– Alla sa alltid att hon var en snäll, omtänksam och bra person med ett stort hjärta, säger han.
Han är glad att hans sambo Majja träffade henne innan hon dog och kunde vara med på slutet. Majja kan bekräfta att Bengan har ärvt sin mors goda egenskaper. Han har också ett stort hjärta och är mycket omtänksam om dem han har runt sig. Det håller hans vänner med om.
– Jag får höra att jag är lojal och hjälpsam. Så är det också med våra kunder på jobbet. Att de är nöjda är det viktigaste. När du hyr en kran ska du få valuta för pengarna.
På samma sätt förväntar han sig att andra ska leverera.
Pistol och revolver
Att ”glädjen är att vara till nytta” håller han helt med om. Från att han börjar dagen med en kopp kaffe i depån eller ute på arbetsplatsen med kunden är han redo att ge allt.
– Jag gillar att gå igenom dagens jobb och göra en daglig översyn av kranen. Jag älskar att montera betong, så en riktigt bra dag i kranen monterar jag prefab fram till kvällen och gör allt jag kan för kunden, berättar han. Det råder ingen tvekan om att han menar det.
Han verkar inte vara i stort behov av ledighet, men när han är ledig gillar han att skjuta med pistol och revolver.
– Jag skjuter mest inom en gren som heter PPC. Där skjuter man med olika vapen på mellan 3 och 50 meters avstånd. Jag tävlar, både i Sverige och på internationell nivå.
– Är du bra då?
– Jag kan ju träffa, skrattar han blygsamt.
Drömmen
Bengan trivs hemma på svärfaderns gård, där han och sambon bor.
– Vardagen här på gården är underbar. Vi bor på landet och har en fantastisk sjöutsikt. Kvällssolen på sommaren är magisk, säger han.
På gården har han en veterantraktor från 1956, och han driver till och med en traktorklubb.
– Pappa har också en traktor hos oss, så vi är båda med i klubben.
– Vad gör man i en traktorklubb?
– Vi åker på mässor. En gång i månaden drar vi ut i skogen och dricker varm choklad.
Man undrar om det blir någon tid över till Majja. Det blir det.
– Vi gillar att resa tillsammans. Allt från långresor till Asien och Sydafrika till helgturer i Europa, säger han.
Det låter som att livet leker för Bengan, men alla har väl en dröm som ännu inte har gått i uppfyllelse?
– Att kriget i Ukraina tar slut. Och att någon kan få uppleva glädjen av en helt ny kran. Får dra av plasten på sätet och ta hand om den i minst 10 år…
